En torsdag på Myrorna

Idag ringde klockan elva. Egentligen brukar jag kliva upp vid nio när jag jobbar. Men de sista dagarna har jag varit så otroligt trött. Januari känns verkligen som en månad där man bara ska överleva. Alla mysiga saker är slut och åter står bara ett tomt bankkonto och man fryser ihjäl under alla dem mörka dagarna. Rätt sjukt ändå. Man går från "the most wonderful time of the year" till årets deppigaste period, från en dag till en annan. Jag hatar årets första kvartal. Men tyvärr kan inte människor gå i ide så man får väll vara levande död och ta tag i sin deppiga vardag ändå. Jag gick upp, fixade frukost och kollade på "Two and a half men". Sedan var det dags att fixa mig för arbetsdagen.

Tröja: Carin Wester

Polo: H&M

Kjol: Uniqlo

Min stil på jobbet är varierande och beror mycket på min ork. Ibland orkar jag styla ihop jättefina outfits. Men oftast blir det det första jag hittar, typ som bilden här nedanför. Jag skulle säga att det är det jag gillar bäst med min stil. Mode är verkligen bara en passion för mig. Jag känner inte att jag alltid måste vara redo för catwalken. Om jag känner att jag vill och orkar så lägger jag tid på min outfit. Om inte, tar jag det fösta som jag ser i gaderoben och är nöjd med det. Dock är det en sak som jag fokuserar på när jag väljer kläder till jobbet - Att vara varm. Vi sitter längst ned i byggnaden och det är som att landa i Sibirien när hissen öppnas på den våningen.

Hoodie: Gina Tricot

Byxor: H&M

Vid tolv kom taxin och jag åkte i väg. I nio av tio fall åker jag kommunalt. Jag känner mig liksom lite mindre "CP" då om jag får säga så. Missförstå mig rätt, jag skämms inte över min CP och att vara som "alla andra" ska man aldrig sträva efter. Men jag talar nog för många personer med handikapp när jag säger att det är skönt att känna sig som "alla andra" ibland. Dessutom känner jag att färdtjänsten ofta begränsar mig. Jag kan ju inte springa till Pressbyrån eller ändra min plan när taxin är bokad. Sedan är färdtjänsten inte alls pålitliga. Ibland kommer de på fem minuter och ibland inte alls. Det är ett lotteri varje gång man bokar. Men på vintern tar jag ofta taxi då jag får ont av kylan.

Det första jag gör när jag kommer till jobbet är att stämpla in och hänga av mina saker i kapprummet. Jag pratar lite med mina kollegor och ibland äter jag lunch. Sedan åker jag längst ned i huset till webbshoppen och börjar att jobba.

När jag började på Myrorna jobbade jag en dag i affären och en dag i webbshoppen. Men jag kände väldigt fort att det var för svårt att vara i affären där min arbetsuppgift var att hänga upp plagg. Att jag behöver assistans kommer jag aldrig att komma ifrån. Men det är viktigt för mig att jag ska kunna utföra mitt jobb utan dem till största möjliga mån. Så nu jobbar jag bara i webbshoppen där jag inte behöver assistans alls. Min huvudsakliga arbetsuppgift är att para ihop rätt bild med rätt produkt så de är redo att läggas ut på hemsidan.

Jag har jobbat på Myrorna sedan i november och jag trivs jättebra. Ni som läste min blogg i somras vet att jag längtade efter att känna att jag hade gjort nytta. Det känner jag efter varje arbetspass. Jag känner mig duktig, bra och skittrött. Och det var därför jag ville ha ett jobb!